Emme

Snart dags att åka. Att lämna Färlöv, Kristianstad, Skåne för den stora staden lite längre norrut. Gårdagskvällen var helt underbar, kunde inte misslyckas eftersom alla som jag ville skulle vara här va här:D NI är mina vänner och det är med hjälp av er som jag lyckas och orkar tåga framåt! Idag har sista grejorna packats ner, väntar på att laptopen ska bli färdigladdad bara. Det är helt klart svårt att välja vilka kläder man ska ha med sig när det bara är plats till halva min garderob:P (ja jag vet, extremt mycket kläder har jag) Väskorna står o väntar i hallen (blytunga för övrigt), mackan ligger i kylen färdigbredd, familjen är samlad i uterummet och den stora frågan som jag följts av denna veckan från alla är: "Hur känns det?" Jag har inte tillåtit mig själv att känna efter förrän igårkväll o då brast det totalt, vilket bara kommer att bli ännu värre senare idag. Att säga hejdå till J i morse tog på krafterna, smågrät mig till sömns inatt o vaknade smågråtandes. Har gråten i halsen hela tiden, tårarna tränger i ögonen, fingrarna darrar hela tiden. Jag vrider mig så mycket det går, allt för att njuta av sista stunden hemma i det trygga hemmet. 

En av mina sista drömmar i nuläget kommer att besannas. Det svåraste ögonblicket i mitt liv står precis framför mig men jag är tvungen och vill inget annat än hålla om dig. Det är där jag är trygg, modig, bara mig själv. Du är mitt allt!

Finns inget, finns mycket, att tillägga, kan skriva om hela mitt liv men ni vet vem jag är, vad jag står för och vilka drömmar jag har. Jag åker, men kommer tillbaka!

HUJ- Hold on, be strong, live with me <3 In my heart forever