when the stars fade away...

Av en ren händelse vändes en halvbra dag till en riktigt dålig kväll.. att en text kan ha så stor inverkan på ens humör är nästan skrämmande. Jobbet slöar sig fram just nu, känns inte roligt längre, plus att många e såååå jäkla lata, jag menar varför har ni sökt ett jobb om ni inte är beredda att jobba för pengarna?! Vädret har dock varit riktigt nice nu i några dar, synd bara att jag inte kan ta del av de (står i en fabrik typ hela dan) :(

Kroppen har gått på autopilot de senaste dagarna, en helt främmande känsla där jag knappt berörs av någonting. Tvärtemot vad jag brukar vara, alla säger ju till mig att inte tänka så mycket och att inte överanalysera situationer. Kan lova er, har tänkt men egentligen inte funderat så mycket på det jag tänkt..låter konstigt och absolut inte typiskt mig!

Want all of you here, need you!
HUJ <3

Golvets blanka yta ä bara en fasad för vad som finns under
En hård, kall, utnött sten som bara väntar på nästa steg
Ingenstans att gömma sig, ingenstans att ta vägen
Det är bara att bereda sig på kamp, den som står ut med mest slitage får stanna längst

Ljuset släcks, mörkret tar över och därmed också kvällens lugn
Samtidigt blir det väldigt ensamt, tiden går sakta, inga ljud hörs, bara surret av maskinerna i rummet bredvid
Så nära men ändå så långt ifrån...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0