...
det värsta är att jag inte har någon aning om vad någon tycker längre. jag vet ingenting mer än vad jag själv tycker och tänker. vem är jag? vem är du? vilka är vi för varandra? vad vill du? vad tycker du? är mina tankar viktiga? vill jag ha ditt stöd, din hjälp? FAN FAN FAN, jag blir galen. mitt jävla idiotiska jag är lika puckad som vanligt. att överanalysera allt var min vardag tidigare, nu när jag låter allt vara så går allt åt skogen istället. mitt liv ställs på kant, ibland vet jag exakt vad jag tycker, vill och känner, andra stunder är livet som ett helvete.
- en bild säger mer än tusen ord, en tanke gör att själen värms, en handling förgyller livet
Tänker skriva något som en kompis till mig skrev till en annan kompis: Det är som mörkast innan gryningen. Du vet att även om vi inte pratar jätteofta, så bryr jag mig om dig, och alla de gånger du funnits där när ja varit besviken, o lessen i skolan finns med mig i mitt liv. Du finns här av en mening. Och även om du inte alltid känner dig på topp, så är one thing for sure, du gör så att andra känner sig på topp. Oroa dig inte så mkt för vad andra tänker och tycker (jag vet lättare sagt än gjort), tänk efter vad som är bäst för dig, och var du trivs. För det är nog bara då som man kan må som bäst. Jag är ingen expert, men jag försöker gärna mer än en gång med o hjälpa dig, prata med dig, ja vad det krävs för att du ska känna att du mår bra; närhelst du vill/behöver/inte behöver.
tack! känner igen orden, de e väl inte jag som skrivit detta?...
