ångrar mig lite
Vad jag skrev i mitt förra inlägg var självklart sant och vad mitt hjärta sa, MEN precis som vanligt när de gäller mig?! så ändras känslor och tankar. Vet inte vad som fick mig att känna såhär, eller det är väl en kombination antar jag. Mycket i skolan nu, mycket nytt som jag knappt fattar något av, känns som första tiden i IB kändes, o fyfan vad jag hatade de första månaderna där:S:P men jag överlevde juju o tog mig igenom de. En tröst just nu är att alla typ inte riktigt fattar vad Hans babblar om, samtidigt såom han tycker detta är en av de mest värdsliga saker i världen, hur stor variansen är på sannolikheten av X när vi redan fått veta väntevärdet på Y. Ja jag vet, det låter som rena grekiskan. men den sista lektionen idag gav mig lite hopp, kände att jag fattade o kunde göra lite själv iallafall. Felet med att ha det så intensivt i schemat, att läsa 100% är att man inte hinner förstå och öva lite på en term eller ett begrepp innan man måste försöka förstå nästa. J'vlar vilket tjat det blev om skolan, men de känns som det är det enda som är mitt liv just nu.
Helgen blev en väldigt lugn tillställning. Fikan me chris o johanna i fredes va ok?! chris kompisar var inte alls min typ av människor, eller verkade inte som de iallafall, ibland verkade det nästan som den ene av dem drev med oss, men kanske inte. O till råga på allt så kände han verkligen inte av situationen, han sa massa pinsamma saker som man eller jag åtminstone bara säger när mina bästa vänner e runtomkring mig. De va typ sexskämt i varje mening, o inte lite grova heller! Jag menar, han kände inte oss o visade verkligen ingen respekt för vad vi tyckte:S
Lördagen börjades med tvättning (inget krympte:P), sen promenad för att senare möta upp kusinen o hennes kompis för att käka lunch på ett superbra ställe på söder:) Följde med dem till NK området sen, handlade en jättefin skjorta/ blus :D I söndes slappade jag mest, sov länge, gick en sväng o sen pluggade jag lite. Felet med denna helgen var att mitt lilla halsone jag hade blev en rejäl förkylning istället, har inte vågat/kunnat springa på över en vecka, har gått istället, men har kommit på att de e ganska skönt att gå me.
Anledningen till att det blir superlånga inlägg nu e för att jag sitter i skolan o har inget bredband hemma (än), ska fixa de snart. Ska försöka uppdatera lite oftare, blir jobbigt att komma ihåg allt jag gör:P
Det är jobbigt just nu, jag behöver stöd, uppmuntran o framförallt sånna dära "texter" som gör att jag bara känner "nej, vafan, jag e envis som en varg, inte fan ska jag misslyckas med detta!" Antar att det mamma sa innan jag åkte stämmer, "du vet att du alltid kan komma hem igen om de inte funkar eller om utbildningen blir för svår...men visst, du ska ju gå över berg innan du ger upp så de kommer nog aldrig ske!."
Helgen blev en väldigt lugn tillställning. Fikan me chris o johanna i fredes va ok?! chris kompisar var inte alls min typ av människor, eller verkade inte som de iallafall, ibland verkade det nästan som den ene av dem drev med oss, men kanske inte. O till råga på allt så kände han verkligen inte av situationen, han sa massa pinsamma saker som man eller jag åtminstone bara säger när mina bästa vänner e runtomkring mig. De va typ sexskämt i varje mening, o inte lite grova heller! Jag menar, han kände inte oss o visade verkligen ingen respekt för vad vi tyckte:S
Lördagen börjades med tvättning (inget krympte:P), sen promenad för att senare möta upp kusinen o hennes kompis för att käka lunch på ett superbra ställe på söder:) Följde med dem till NK området sen, handlade en jättefin skjorta/ blus :D I söndes slappade jag mest, sov länge, gick en sväng o sen pluggade jag lite. Felet med denna helgen var att mitt lilla halsone jag hade blev en rejäl förkylning istället, har inte vågat/kunnat springa på över en vecka, har gått istället, men har kommit på att de e ganska skönt att gå me.
Anledningen till att det blir superlånga inlägg nu e för att jag sitter i skolan o har inget bredband hemma (än), ska fixa de snart. Ska försöka uppdatera lite oftare, blir jobbigt att komma ihåg allt jag gör:P
Det är jobbigt just nu, jag behöver stöd, uppmuntran o framförallt sånna dära "texter" som gör att jag bara känner "nej, vafan, jag e envis som en varg, inte fan ska jag misslyckas med detta!" Antar att det mamma sa innan jag åkte stämmer, "du vet att du alltid kan komma hem igen om de inte funkar eller om utbildningen blir för svår...men visst, du ska ju gå över berg innan du ger upp så de kommer nog aldrig ske!."
Kommentarer
Postat av: Samantha
Låter som en nervös kille det där, han med sexskämten :S men vad vet jag. lite okänsligt, ja håller med.
Tack, ja trivs skitbra i den :D Jo, I know, men å andra sidan, vad ska jag göra annars? dessutom så behöver man bara hälften rätt på tentorna, så ja ska förhoppningsvis klara av linjen :) Vi får se hur det går nu, har inte min första tenta förrens i december, så ja kan ju roa mig tills dess ;D Hoppas allt är bra annars?
Postat av: ullis
Som min mamma sa, du aldrig närmre hem än ett telefonsamtal. Pepptalk har alltid varit min starka sida;)
Trackback
